torsdag 23 maj 2013

Snart fredag. .

Ja imorgon är de dax. Antingen en tung sten som faller bort eller en smäll på käften.  Kan bli vilket som. Helvete att det ska vara såhär.. vill inte... orkar inte...
Kollade på gamla repriser på desperate housewives då Lynette är cancer sjuk. Hon sa grejer som jag själv verkligen känner. Bla ibland känns det som att jag förstör Jonathans uppväxt.. jamenar en mamma ska alltid finnas där! Hon ska inte ligga på sjukhus å att barnet får vara hemma å längta efter henne... undrar om han kommer komma ihåg de här sen oxå? Ibland säger han att han har ont i magen "lika mamma så nu ska jag åka till sjukhus" så han vet ju vad som hänt. Jag har aldrig sagt nå annat än att mamma är sjuk och har tagit bort en dum boll i magen. Han fattar ju inte vad cancer är men han vet att jag har haft det. Självklart har jag inte sagt saker jag tänker på innerst inne. De säger ja inte till nån. Har bara skrivit lite om de här på bloggen.
Jag önskar att allt bara är över. . Fan kan de inte va som på tv stt det bara är fejk och att man blir frisk.. men nää, så äre ju inte. Kanske blir jag prövad på nå vis. Tror inte på gud och sånt men visst äre bog vanligt att man tänker "varför just jag, varför testar du mig?" Jävligt ego kan man vara även jag själv å tänka "varför jag?  Varför inte nån elak människa som gjort dumma grejer??" Lätt att man tänker så.. man vill nog skylla på någon eller något just för att kunna bli arg på denne. Tror många funkar så..
Men ja vi får se imorgon hur de blir. Har inga förhoppningar på att drt är bra så blir man inte besviken. 

Fan de känns som att min blogg bara handlar om denna jäääävla cancer hela tiden.  Kanske blir de så när ja intr skriver så ofta. Mest när ja mår dåligt å då är det ju oftast det som är anledningen. Me  ja jag tvingar ju ingen att läsa. Skriver inte för att nån ska läsa, skriver för att det är lättare att få skriva av sig här. Nån form av terapi antar jag.

Många undrar säkert å stör sig på att jag skriver här å typ på fb om att jag fick dehär å hur det går med allt. Det är en enkel anledning till att jag gör det. Jag orkar inte berätta för var å en som frågar om det. På dehär viset får alla som vill veta på en gång å det kan inte bli missförstånd om vad som gäller.
Visstr att folk skulle prata om det mycket i början å såklart så var det några som påstått att jag var typ död. Men då var de en som sa nej å visade min fb hur det låg till. Så det var bra. Då blev de rätt på en gång liksom.  Vill inte ha massa snack som är fel. Det är bara onödigt. 

Nej tack för mig idag.

Hare gött

Inga kommentarer: