Ja nu står det klart.. det som jag fasat från allra första sekund när dom på ett ultraljud såg att det fanns något i magen. Jag vet inte om jag kanske vetat det hela tiden, det känns så på något konstigt sätt..
Cancer, det händer ju bara på tv, det händer bara andra, inte mig, jag är ju odödlig eller hur? Jag kommer ju aldrig bli gammal, jag kommer alltid vara ung. Så tänkte jag jämt. Fram tills idag. Idag blev det som en smäll på käften, du maria har cancer, du kommer tappa ditt hår, du ska må piss och du kan dö.
Men hallå stopp och belägg här nu!! Jag? Är det mig det handlar om? Är det jag som ska gå igenom det där? Nehe du ljuger. Allt är ett skämt eller hur?
Men nej. Det är inget skämt. Det är på allvar det är inge jävla doldakameran dethär. Såhär är läget, fatta ditt pucko!
Jag är konstig jag vet.. men ja helt fucking jävla ärligt så vet jag inte vafan jag tycker om det här. Allt känns som en dröm, en mardröm som jag kommer vakna upp från och tänka, shit vilken tur att det bara va en dröm. Men nej... det kommer inte bli så, jag måste nog inse allvaret i dehär även om drt tar emot. Jag är en jävligt lugn människa som bara ryter till ibland när det gått för långt. Jag får ta ett allvarligt snack inne i hjärnan på mig själv så kanske jag fattar allt till slut.
Jag förmodar att mitt humör kommer vara olika nu ett tag framöver, jag kommer må bra ett tag och sen går det ner igen. Vi får se hur det blir.
Det kommer säkert bli konstiga inlägg här på bloggen om hur allt går och hur jag mår. Dom som vill följa resan genom allt är välkomna att göra det.
Klumpen jag hade i magen tog en massa olika läkare och forkare och strimlade ner i massssssor med olika bitar och testade hur mkt som helst. Det mesta var godartat och såg bra ut. Men så var det en fläck som satt på tumören som inte var godartad. Den där fläcken var lite grötig eller hur man ska säga och cancercellerna från den där dumma fläcken vandrade vidare och kom i all den vätskan som fanns runt om klumpen. Så cancern kom på så vis ut ur det där grötiga och in i kroppen. Dom tror inte i detta läget att det har satt sig på några andra organ men jag kommer att få genomgå en röntgen där dom sprutar in någon vätska i kroppen som gör så att det som är smittat med cancer kommer att lysa upp i olika färger på röntgenbilderna. Jag kommer att få cellgifter var tredje vecka ungefär 3 ggr tror jag det var. Jag vet liksom inte så mkt mer ännu än att jag har cancer och den ska BORT fort som fan.
Jag har turen av att vara så pass ung och frisk och att det här upptäcktes rätt tidigt. Det är förmodligen inget jag kommer att dö av men risken finns såklart alltid. Det är ju ändå cancer liksom. Men jag har bestämt mig för att det här SKA gå bra så är det bara!
Jag kommer förmodligen att tappa mitt hår och det vet jag inte riktigt hur jag känner inför. Jag är ju en liten humorist kan man säga så mitt i allt erlände så kan jag inte låta bli att få in lite humor, som jag tror behövs oxå, jag har ju tänkt klippa mig men ja nu känns det ju som att kasta bort pengar på det. Jag kommer ju ändå tappa det så varför ska jag då klippa mig nu?
Ja ni ser, jag är knäpp jag vet det men ja som sagt jag tror att humorn är det sista jag kommer ge upp i mitt liv. Det blir liksom lite lättare när man kan få skratta lite. Jag tar inte detta på skämt det vill ja lova men jag kommer inte kunna låta bli att skämta om grejer ändp det vet jag.
Nu orkar jag inte skriva nå mer idag.
Tack till allt stöd jag fått idag från så många underbara människor <3<3
Hare gött!