Va ju inte igår ja skrev här direkt.. vette fan varför det blivit att ja skitit i bloggen, är ju inte speciellt jobbigt att skriva lite en gång om dagen men ja nu har de blivit så. Kanske ja börjar igen nu man vet aldrig.
Allt har väl gått rätt bra hittills med behandlingen å all dess innebörd. Är just nu inlagd för sista gången som de verkar nu. Imorgon sätts det igång förhoppningsvis om det inte visar nå tok på blodproven ja lämna idag, dom e väl lite oroliga för att ja e så förkyld å hade liiite feber idag så om de visar tecken på typ en infektion i kroppen så kommer det inte startas imorgon. Jag vet inte hur det blir då faktiskt. Får väl ligga här å vänta på att bli frisk antar jag.
Fan ja vill bara att allt ska va över.. men så får ja en så konstigt känsla som ja är livrädd för... varken gång ja tänker eller säger att "snart är allt över." Så säger en liten röst inom mig "nej".. jag har fått för mig att efter jag gjort mina behandlingar och får gå på efterkontroller å får göra en till röntgen så kommer dom hitta mer cancer och att denna gång kommer jag inte ha lika "tur" som jag haft hittills...
känslan skrämmer mig för det var den första tanken som kom upp första gången ja tänkte på hur det blir sen. Och faktisk så har min första tanke alltid stämt och blivit sann. Som tex, första gången dom såg att det var vätska och "nått" i magen så var min allra första tanke "det är cancer" och ja visst jag fick rätt. Och när min op läkare sa till mig efter operationen "vi hör av oss om vi mot förmodan hittat något på cystan" var min första tanke "ja klart dom hittar nått" det stämde.. så ja nu kommer ja få gå å vänta på beskedet om att det finns nå mer där..
Ja jag låter kanske jävligt pessimistisk men ja tacka fan för det....
Det kommer ta fem år innan dom kan säga till mig att jag är frisk. Fem år, fatta att behöva gå å oroa sig inför varje jävla tät kontroll som ska göras. Nej ingen fattar det.. iaf inte om man inte vart med om det själv... fan detta är inget jag önskar någon alltså... nu har väl jag dom allra lindrigaste biverkningarna jämfört men hur illa många andra har det. Jag mår ju bara illa som en jävla gris i ca 2 veckor, mår bättre i en sen börjar en ny behandling. Finns ju andra som har de värre å mår fruktansvärt dåligt så ja jag har väl som sagt det "lättare" än andra.. ska väl va glad för det men njaaaa de e svårt vill ja lova! Kanske man får tycka lite synd om sig själv såhär nån gång ibland.. fast ändå vill jag inte det när ja tänker på alla andra jag sett här på avdelningen som verkligen kämpar och förra gången ja va här var det en som gick bort och det har säkert fler gjort fast jag inte har märkt det då. Sköts nog rätt fint så att inte vi andra ska märka det tror jag. Är nog bra det!
Nej nu ska jag nog läsa lite bok tror ja. Kanske att jag skriver imorgon igen, beror lite på hur ja mår helt enkelt!
Hare gött!
