Ojdå!

Va ju inte igår ja skrev här direkt.. vette fan varför det blivit att ja skitit i bloggen, är ju inte speciellt jobbigt att skriva lite en gång om dagen men ja nu har de blivit så. Kanske ja börjar igen nu man vet aldrig.

Allt har väl gått rätt bra hittills med behandlingen å all dess innebörd. Är just nu inlagd för sista gången som de verkar nu. Imorgon sätts det igång förhoppningsvis om det inte visar nå tok på blodproven ja lämna idag, dom e väl lite oroliga för att ja e så förkyld å hade liiite feber idag så om de visar tecken på typ en infektion i kroppen  så kommer det inte startas imorgon. Jag vet inte hur det blir då faktiskt. Får väl ligga här å vänta på att bli frisk antar jag.

Fan ja vill bara att allt ska va över..  men så får ja en så konstigt känsla som ja är livrädd för... varken gång ja tänker eller säger att "snart är allt över." Så säger en liten röst inom mig "nej".. jag har fått för mig att efter jag gjort mina behandlingar och får gå på efterkontroller å får göra en till röntgen så kommer dom hitta mer cancer och att denna gång kommer jag inte ha lika "tur" som jag haft hittills...
känslan skrämmer mig för det var den första tanken som kom upp första gången ja tänkte på hur det blir sen. Och faktisk så har min första tanke alltid stämt och blivit sann. Som tex, första gången dom såg att det var vätska och "nått" i magen så var min allra första tanke "det är cancer" och ja visst jag fick rätt. Och när min op läkare sa till mig efter operationen "vi hör av oss om vi mot förmodan hittat något på cystan" var min första tanke "ja klart dom hittar nått" det stämde.. så ja nu kommer ja få gå å vänta på beskedet om att det finns nå mer där..
Ja jag låter kanske jävligt pessimistisk men ja tacka fan för det....
Det kommer ta fem år innan dom kan säga till mig att jag är frisk. Fem år, fatta att behöva gå å oroa sig inför varje jävla tät kontroll som ska göras. Nej ingen fattar det.. iaf inte om man inte vart med om det själv... fan detta är inget jag önskar någon alltså... nu har väl jag dom allra lindrigaste biverkningarna jämfört men hur illa många andra har det. Jag mår ju bara illa som en jävla gris i ca 2 veckor, mår bättre i en sen börjar en ny behandling. Finns ju andra som har de värre å mår fruktansvärt dåligt så ja jag har väl som sagt det "lättare" än andra.. ska väl va glad för det men njaaaa de e svårt vill ja lova! Kanske man får tycka lite synd om sig själv såhär nån gång ibland.. fast ändå vill jag inte det när ja tänker på alla andra jag sett här på avdelningen som verkligen kämpar och förra gången ja va här var det en som gick bort och det har säkert fler gjort fast jag inte har märkt det då. Sköts nog rätt fint så att inte vi andra ska märka det tror jag. Är nog bra det!

Nej nu ska jag nog läsa lite bok tror ja. Kanske att jag skriver imorgon igen, beror lite på hur ja mår helt enkelt!

Hare gött! 

Is this happening?

Har en sån grym overklighetskänsla över allt det här..  det känns inte som att det är på riktigt och att det faktisk händer här och nu... alla frågar hur jag mår å jag svarar jämt, jo det är väl bra. Å ja de ju det oxå men samtidigt så är det fan inte alls bra. Det är helt åt helvete fel med mig! Men nej som sagt det känns ju inte som att det är det och därför kan jag inte säga nå annat än att det är bra. Jag mår ju bra faktiskt just nu men det kommer ändras snart. Fick brev igår om att på måndag ska jag läggas in kl ett och att jag skulle till en onkolog vid halv tolv oxå. Jag blev lite förvånad för dom sa ju tidigare att jag inte skulle läggas in. Så jag ringde dit idag så att jag skulle veta lite bättre vad som händer å så. Fick veta att jag kommer läggas in i typ 5 dagar å ska börja få cellgifterna på måndag och ska göra en till skiktröntgen antagligen i veckan. Antar att dom vill att jag ska vara kvar för att dom vill se hur jag reagerar på gifterna å sådär å göra massa tester. Jag tycker att det är jobbigt att läggas in så länge men samtidigt är det skönt att veta att jag får nära till hjälpen om det skulle vara nått som går snett eller nått. Hellre ligger jag där och får hjälp på en gång och kan  fråga saker jag undrar över än att vara hemma och att det blir nå tok. Så nä det gör inget att jag får vara där i veckan :) kommer ju sakna mina älsklingar som fan såklart men det går nog fort att komma hem :)
Känns lite läskigt att på måndag kommer allt att sätta igång på riktigt. Kanske är det då jag kommer att verkligen fatta det här. Höra läkare säga hur det kommer gå till å sådär. Och framför allt att få se alla andra människor som går igenom samma sak, få se riktigt sjuka människor som är på väg att kollavippa totalt. Kanske är det just det som jag måste se för att kunna förstå att detta händer mig oxå. Kanske jag hittar någon att prata med där oxå, man vet ju aldrig liksom.

är så tacksam att dagis och Pelles jobb verkligen ställer upp och hjälper till. Pelle får jobba dagtid istället för skift och Jonathan får vara på dagis mer än vanligt. Annars skulle det ju inte funka liksom.

Nu ska jag och min stora älskling kolla på nyaste american pie får se om den e nått att se!

Hare gött 

Fuck cancer!!

Ska nog sätta mig å beställa lite grejer från ungcancer. Vill ha tröjan, mössan och armband. Det kostar lite men ändå billigt. Alla pengarna går till föreningen så det e ju toppen :)

Idag känns det som en bra dag, äntligen är båten såld och jag är så glad för min fina vän som äntligen fått en lägenhet i Uppsala och kommer få det så mkt bättre i sitt liv :) blir så glad när det går bra för andra, är andra vänner just nu som genomgår förändringar i sina liv och det kommer bli massa förändringar runt om mig och för oss oxå så närmsta tiden kommer nog kännas annorlunda men samtidigt bra :) allt kommer lösa sig till det bästa för oss alla och det som händer är det bästa och det som är meningen :)

Idag ska jag å lillen plocka lite med hans leksaker å lägga undan lite som han inte ens leker med. Ska skaffa nå bra förvaring till hans rum oxå :)

Blir lite sur över att folk går å säger grejer om mig nu även fast jag gick ut på Facebook å berättade hur det ligger till. Känns ibland som att alla kollar på mig när jag visar mig ute. Men ja jag antar att det är såhär det kommer vara nu en tid tills "nyheten" har lagt sig. Kanske jag ska sätta en lapp i pannan där det står "ja,jag har cancer" eller nått sånt haha :P
Äh skitsamma, folk får väl titta bäst dom vill, dom kanske tror att det smittar å inte vill komma fram å fråga mig istället för att titta på mig som att jag vore en apa i en bur? Haha patetiskt!!

Nej nu ska ja dricka lite kaffe!

Hare gött!

And so it begins...

Ja idag fick jag brev om att imorgon ska jag genomföra den där röntgen. Lät helt sjukt läskigt men oxå coolt. Ska få ett medel injicerat som innehåller radioaktivt ämne och sen ligga i en sån där tub å göra röntgen. Kommer få ligga helt stilla i ca 45 min instängd i ett sånt där rör. Känns lite läskigt faktiskt.. hela besöket kommer ta som mest fyra timmar. Skulle få ligga å vila i några timmar innan jag körs in i röret så därför tar det lång tid att göra det här. Men ja det känns bra att det hela har satt igång nu iaf. Snart är allt förhoppningsvis över och jag får må bra. Det är min högsta önskan just nu...
Känns super läskigt att jag inte får träffa barn eller gravida imorgon. Jag kommer utsätta min omgivning för radioaktiva ämnen liksom! Helt sjukt... bli inte rädda för att träffa mig imorgon dock, är bara för barn och gravida som det inte är så bra för att träffa mig just efteråt. Pelle ska vara hemma imorgon så att han får vara med Jonathan för jag vill inte utsätta honom för något farligt såklart. Jag får gå hem sen när han har blivit nattad helt enkelt :)

Hare gött!!

Jasså?

Konstigt Att bloggen helt plötsligt blivit så populär. Bara sisådär 500% fler läsare. Kanske lite genomskinligt varför det ökat så drastiskt. Ärligt tycker ja inte att det är speciellt kul. Blev jag helt plötsligt jätte intressant? Var jag så tråkig innan? Men så händer det nått sånt är och då är det plötsligt intressant att läsa vad jag skriver? Jag kommer skriva precis lika som innan så då kanske dom som läst förra inlägget oxå är intresserade av att läsa resten jag skrivit? Var det nåt speciellt att läsa i förra, väntad ni er ett riktigt tyck synd om mig inlägg?eller va är de frågan om?
Ursäkta bitterheten men nu tänker ja faktist vara lite bitter över detta. Jag får skriva vad jag vill oxå så nu bestämde jag mig för att vara bitter. Jag vet att jag skrev i förra inlägget att ni får följa min resa men jag tycker faktiskt att det är hemskt att jag innan hade bara mina vänner och några till som läste och så nu bara pga att jag är sjuk så ökar läsarna så grymt mycket. Jag är inte mer intressant nu än innan.
Men visst, läs på för fan, kanske nån som mår bättre av att läsa om nån som mår dåligt? Ja, ja så kan de va!

Känner att det inte är en bra dag idag. Har vart trött och seg hela dagen. Hade nog helst bara velat ligga å sova hela dagen om ja fått men det går ju inte när man har en liten buse att ta hand om. Var bra att lisa kom upp på besök annars hade jag bara sovit när loppan va på dagis. Fan om jag är såhär seg å mår konstigt nu hur fan ska det bli sen när jag får dom där cellgifterna då??! Herregud jag bävar inför det... men ja vill jag bli frisk så lär det göras. Finns liksom inget annat alternativ. Jag är ganska nervös inför hur det kommer att bli under behandlingen faktiskt. Hur kommer jag att må? Hur kommer det kännas? Kommer det hjälpa? Kommer jag tappa håret eller inte? Kommer jag använda peruk eller inte?
Ja det är många frågor som jag inte vet svaret på. Får fråga massor när jag ska till onkologen hoppas jag får tid fort där. Det tror jag att ja får. Det måste ju bort.

Nej nu pallar ja inte tänka mer. Jag e Bitter som sagt å de tänker ja fortsätta vara idag känner ja å då e de lika bra att jag håller mig för mig själv.

Hare gött

Cancer....

Ja nu står det klart.. det som jag fasat från allra första sekund när dom på ett ultraljud såg att det fanns något i magen. Jag vet inte om jag kanske vetat det hela tiden, det känns så på något konstigt sätt..
Cancer, det händer ju bara på tv, det händer bara andra, inte mig, jag är ju odödlig eller hur? Jag kommer ju aldrig bli gammal, jag kommer alltid vara ung. Så tänkte jag jämt. Fram tills idag. Idag blev det som en smäll på käften, du maria har cancer, du kommer tappa ditt hår, du ska må piss och du kan dö.
Men hallå stopp och belägg här nu!! Jag? Är det mig det handlar om? Är det jag som ska gå igenom det där? Nehe du ljuger. Allt är ett skämt eller hur?
Men nej. Det är inget skämt. Det är på allvar  det är inge jävla doldakameran dethär. Såhär är läget, fatta ditt pucko!
Jag är konstig jag vet.. men ja helt fucking jävla ärligt så vet jag inte vafan jag tycker om det här. Allt känns som en dröm, en mardröm som jag kommer vakna upp från och tänka, shit vilken tur att det bara va en dröm. Men nej... det kommer inte bli så, jag måste nog inse allvaret i dehär även om drt tar emot. Jag är en jävligt lugn människa som bara ryter till ibland när det gått för långt. Jag får ta ett allvarligt snack inne i hjärnan på mig själv så kanske jag fattar allt till slut.
Jag förmodar att mitt humör kommer vara olika nu ett tag framöver, jag kommer må bra ett tag och sen går det ner igen. Vi får se hur det blir.
Det kommer säkert bli konstiga inlägg här på bloggen om hur allt går och hur jag mår. Dom som vill följa resan genom allt är välkomna att göra det.

Klumpen jag hade i magen tog en massa olika läkare och forkare och strimlade ner i massssssor med olika bitar och testade hur mkt som helst. Det mesta var godartat och såg bra ut. Men så var det en fläck som satt på tumören som inte var godartad. Den där fläcken var lite grötig eller hur man ska säga och cancercellerna från den där dumma fläcken vandrade vidare och kom i all den vätskan som fanns runt om klumpen. Så cancern kom på så vis ut ur det där grötiga och in i kroppen. Dom tror inte i detta läget att det har satt sig på några andra organ men jag kommer att få genomgå en röntgen där dom sprutar in någon vätska i kroppen som gör så att det som är smittat med cancer kommer att lysa upp i olika färger på röntgenbilderna. Jag kommer att få cellgifter var tredje vecka ungefär 3 ggr tror jag det var. Jag vet liksom inte så mkt mer ännu än att jag har cancer och den ska BORT fort som fan.
Jag har turen av att vara så pass ung och frisk och att det här upptäcktes rätt tidigt. Det är förmodligen inget jag kommer att dö av men risken finns såklart alltid. Det är ju ändå cancer liksom. Men jag har bestämt mig för att det här SKA gå bra så är det bara!

Jag kommer förmodligen att tappa mitt hår och det vet jag inte riktigt hur jag känner inför. Jag är ju en liten humorist kan man säga så mitt i allt erlände så kan jag inte låta bli att få in lite humor, som jag tror behövs oxå, jag har ju tänkt klippa mig men ja nu känns det ju som att kasta bort pengar på det. Jag kommer ju ändå tappa det så varför ska jag då klippa mig nu?
Ja ni ser, jag är knäpp jag vet det men ja som sagt jag tror att humorn är det sista jag kommer ge upp i mitt liv. Det blir liksom lite lättare när man kan få skratta lite. Jag tar inte detta på skämt det vill ja lova men jag kommer inte kunna låta bli att skämta om grejer ändp det vet jag.

Nu orkar jag inte skriva nå mer idag.

Tack till allt stöd jag fått idag från så många underbara människor <3<3

Hare gött!

Men herregud...

Va lång denna dag känns!!
Segar sig fram men egentligen känns de rätt skönt oxå, jag vill inte att det ska bli imorgon faktiskt... eller jo på visst sätt så vill jag ju det men ändå är det panikkänslan som e större. Va faan är det som ska sägas eller göras liksom?? Hoppas så jääävla innerligt att det är nå om att läkaren bara vill träffa mig såhär en tid efter op men jag har en väldigt stark kännsla av att det inte är så..  hon skulle inte ha någon träff efteråt då hade hon sagt det då när ja skulle åka hem. Hon sa att dom bara skulle höra av sig om dom hittat något i äcklet..  men ja man får väl hoppas att hon bara glömt nämna att det skulle bli en träff efter även om jag som sagt inte tror det speciellt mkt. Men ja man vet aldrig det kanske är så och då blir jag överlycklig kan ja säga. Men samtidigt sur oxå för då har ja gått här några dagar å trott att ja ska få dödsbesked så är de bara ett "hej hur mår du?" Liksom.. äh ja får se imorgon hur det blir. Är väl ingen ide att tänka för mkt även om det är jäääävligt svårt att låta bli det kan ja säga... jobbiga dagar har det vart vill ja lova...

Men ja nog om det. Nu till lite aggro från mig. Jag blir arg på facebook som vanligt, eller rättare sagt folket som skriver på fb!! Alltså jag dööööör hur folk beter sig på den där jääävla sidan!! Är det inte "tyck synd om mig" statusar så är det skryt, bilder på misshandlade djur/barn, "gilla annars dör du,din mamma/son/dotter är bäst, coola ställen man kan åka till eller bo på, gilla om den eller om den andra är snyggast eller bäst,godmorgon å godnatt inlägg(allvarligt,VARFÖR????) alltså herreguuuuuud!!!!
Jag är ju precis lika dan (med vissa grejer) å det gör att ja blir så less på mig själv oxå så de här är alltså inte riktad till nån speciell person för jag å heeeeela vänner listan e av samma skrot å korn i princip. Så ingen behöver känna sig träffad! Alla FÅR skriva å gilla va fan dom vill men jag är bara så in i helvete less på att se samma saker dag ut å dag in!! Varje morgon man kollar så är det samma inlägg, jag fattar inte varför man lär uppdatera minsta lilla man gör eller tänker... jag gjorde lika förr men jag gav upp det, började fatta hur jävla dryg jag lär ha vart haha :P nu lägger ja upp lite bilder å skriver bara nån gång ibland. Skulle egentligen kunna skriva en massa statusar om vad jag tycker om vissa saker men ja låter bli för på fb är det ingen ide att tycka nått om något eller någon för då får man bara en massa skit för det så då kan man lika bra låts bli stt tycka där. Här på MIN blogg däremot så kan jag faktiskt skriva precis vafan jag vill utan att nån behöver lägga sig i. För har man gått in självmant på denna sida för att läsa så får man stå ut med att läsa tråkiga inlägg om va jag gjort idag å diverse olika saker. Å om man inte gillar att läsa det ja skriver så behöver man inte gå in igen helt enkelt :)
Blir dock lite förundrad över hur det kan komma sig att när jag kollar antalet besökare på mina inlägg så har jag sett att det är vissa inlägg som läses betydligt många fler ggr än vad andra gör. Dom rubriker som ser "spännande" ut får många besökare, undrar varför? Är det några som letar efter nå skit eller nått haha? Inläggen runt op kan ja förstå att det är fler som läst för då var det nog folk som brydde sig om mig som ville kolla läget och det gör mig inget. Men ja ni som läser e så välkomna så hit till min lilla blogg :)
skriv gärna ner er egen eller nån rolig blogg ni följer, är vääääldigt dåligt med vänner som skriver blogg (ja det var en pik till er, ni vet vilka ni är haha) finns EN som sköter sig bra med bloggandet iaf haha :P

Nej nu ska ja gosa lite med en suuuupertrött jonathan! Skriver nog imorgon om hur det gick under dagen! Kanske;)

Hare gött!