Nu vill jag bara att det ska vara imorgon klockan 9 så ja slipper ha den här jävla känslan av oro å ångest.
Alla frågar hur ja mår. Bra säger jag. Jag mår ju "bra" men ändå inte alls. Jag är inte rädd, jag vill bara så jäääävla gärna veta vad fan den där vätskan i magen är för något! Jag är mest arg faktiskt, arg på mig själv att ja inte kollade upp dehär när det började kännas konstigt i magen, varför fattade inte jag att när man inte längre kan sova på mage utan att de känns som att den ska spricka, varför väntar jag i några månader ändå tills "det" har snott allt mitt järn i kroppen och gjort mig svag och trött? Svaret är väl egentligen rätt enkelt, jag var rädd för svaret, jag är nog det nu med innerst inne men jag vill inte låta det ta över. Tror nog andra är mer rädda än vad jag är, speciellt mamma... Jag vet att hon oroar sig och är ledsen, jag vill inte att hon ska vara det...
Imorgon får vi (förhoppningsvis) veta svaret vi alla väntar på och ja det ska bara bli skönt, skulle det nu vara det allra värsta tänkbara så får det vara så! Det finns hjälp till allt och sjukvården är bra i Sverige. Visst att det finns många som är missnöjda men för mig har det varit bra och är man missnöjd på ett ställe så får man faktiskt hitta ett annat ställe att få hjälp på. Men nu tror ju inte jag att det är det värsta som väntar mig, jag tror att det är en bigass cysta där inne som dom tar bort och sen är det över. Det är hur vanligt som helst och typ alla får det, ung som gammal. Dom är oftast inte farliga, eller snarare typ aldrig farliga så det skrämmer inte mig, visst det är lite läskigt att det är något stort där inne men det går att få bort och det lär göras.
Kanske är jag mest arg över att det kanske helt enkelt skiter sig totalt med jobbet i sommar som jag längtat nå grymt efter... Första dagen missar jag helst klart nu imorgon, sen så återstår det att se hur framtiden ser ut, är det nu en cysta så ja då lär den ju tas bort, vad det än är så lär det tas bort och kommer säkert bli så snart som möjligt, jag har tillåme packat en liten väska med de viktigaste ifall jag blir kvar redan imorgon bara för att va på den säkra sidan. Kanske lär göras fler tester osv. Så ja blir det en operation, vilket det med all säkerhet blir så ja då är det ju kört med jobbet.. det är så jävla surt! Men som alla säger, hälsan går före å ja det stämmer ju. Men de känns ju ändå för jävla typiskt...
Fan ja känner mig som en gnällis med mitt tjat om de här.. men i verkliga livet så att säga så säger jag inte mkt om det här, inte vad jag tycker iaf :p men man kanske får gnälla ibland..
Nej nu ska ja inte skriva så mkt mer. Vill bara säga att jag tänkte på min bff som ligger där hemma å mår skit... Önskar att jag kunde hjälpa på nå sätt men jag vet inte hur.. tänk om jag bara kunde knäppa med fingrarna så mådde du bra igen gumman, det vore toppen! Hoppas du blir bra så fort som möjligt du fina<3
Så ja imorgon kommer det nog ett inlägg med svaret på allt. Det är iaf vad jag hoppas på. Nu ska jag slappa sen försöka sova vilket jag knappt gjort de senaste dagarna.
Hare gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar